Under lördagen demonstrerade kvinnor i Minsk i vad som kallas Kvinnornas marsch. Det blev återigen en mäktig demonstration – och många tar nu ställning och går ut på gatorna med den förbjudna vit-röd-vita flaggan för första gången.
Men för Nina Bahinskaja är det knappast något nytt – hon har i över 30 år stått på torgen i Minsk med sin flagga på en bambustav och har som orädd och målmedveten kvinna blivit en beundrad människorättskämpe och en symbol för motståndet. Lördagens bild av den 73-åriga gammalmormorn – gående med högt huvud och flaggan i en enkel träpinne och med svartklädda och kravallutrustade poliser som fond – illustrerar så väl hennes mod och mycket av vad som nu sker i Belarus. Att andra marschdeltagare skanderade hennes namn när de fick syn på den ikoniska demonstranten säger en del om hennes moraliska betydelse.
Första gången Nina Bahinskaja gick ut och protesterade med sin flagga var 1988. Då hade massgravarna efter de av Stalin beordrade avrättningarna i Kurapatyskogen utanför Minsk avslöjats och Bahinskaja demonstrerade då mot hur Sovjetregimen under alla år dolt detta. För ett par år sedan demonstrerade hon åter vid Kurapaty – den här gången mot att minnesmärken skulle rivas för att ge plats för en restaurang. När hon dömdes till böter sa hon till domaren att ”du är ingen för mig”. Där emellan har hon demonstrerat många gånger mot vad hon kallar den fascistiska regimen – och alltid med sin flagga på en lång pinne – och har dömts till böter otaliga gånger. Hon är enligt staten skyldig flera hundratusen kronor – och varje månad dras 50 procent därför av från hennes redan knappa pension.
Under de många demonstrationer hon genomfört eller deltagit i sedan 1988 har hon inte sällan varit ensam med sin flagga, flera bilder på henne har därför blivit klassiska. Bilderna från de senaste veckornas demonstrationer har snarare kännetecknats av hav av vit-röd-vita flaggor och Bahinskaja har inte synliggjorts på samma sätt som tidigare.
Men för ett par dagar sedan florerade en filmsekvens från när en polis tar hennes flagga på Frihetstorget och hon försöker på alla sätt ta tillbaka den, men utan att lyckas. Som så många gånger tidigare skaffade hon en ny flagga – och under lördagens marsch syntes hon på samma sätt som många i Belarus har vant sig vid att se henne: Som outtröttlig och envis ledstjärna som inspirerar så många andra.