”Ge dem evig vila”. Uppmaningen stiger mot kryssvalvet i Rigas mäktiga katedral. Det är genom Benjamin Brittens dramatiska orkester- och körverk War Requiem som Lettlands huvudstad uppmärksammar att det i dag är 80 år sedan andra världskriget tog slut.
Britten tonsatte poeten Wilfried Owens egna upplevelser av första världskrigets fasor. I Riga framfördes det, med symbolisk tyngd, av en ensemble från flera europeiska länder.
Det är en mässa för de döda.
Det passar bra. I Baltikum uppmärksammar man nämligen inte segern på samma sätt som i övriga i Europa. Här tog kriget inte slut. Snarare fortsatte det i en sovjetisk ockupation.
Istället för ett storskaligt firande passade det därför väl att besöka det utmärkta ockupationsmuseet. Det berättar – visuellt effektivt, och i relativt mörker – om de grymma deportationerna, om förtrycket och den inre kolonisationen – men också, när man sedan går upp en våning och möter ett mer påtagligt ljus, om ett folk som lyckas resa sig.
Det finns ett annat datum i början av maj som betyder betydligt mer i Riga än dagens.
Det stora firandet var i söndags. Då, på den nationella helgdagen, uppmärksammades ”restaureringen av självständigheten” 35 år tidigare då det nationella parlamentet saeima upprättades. Och det var först då, 4 maj 1990, andra världskriget, i någon mening, tog slut i Lettland, även om dödande sovjetiska skott föll även senare, i januari 1991.
Det finns emellertid något viktigt med att uppmärksamma 8 maj. Det är det västeuropeiska firandet – att minnas krigsslutet just den dagen betonar Lettlands tillhörighet. I Ryssland firar man segerdagen den 9 maj. Den är dessutom upphörd till myt och har getts en större och manifest betydelse i Putins historiedrivna projekt.
I Lettland finns en stor etnisk rysk befolkning som dessutom har sympatier för Putin. För dem har sovjetiska krigsmonument och myter varit viktiga – för många letter har de varit uttryck för förtryck. Vid den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022 gavs en möjlighet att riva de mest betydelsefulla monumenten där segerdagen brukade firas.
Det var kontroversiellt.
Sedan två år finns dessutom en lag som förbjuder alla former av aktiviter som kan tyda på firande den 9 maj, exempelvis fyrverkerier. Enda undantag är om man firar Europadagen. Det är ju 75 år sedan Robert Schumann la fram planen som sedan blev EU.
I Rigas katedral stundtals dundrar Brittens musik. Det låter som om kanonerna mullrar, ibland som om gråten och ångesten stiger från leriga skyttegravar, ibland som galenskapen själv…det låter helt enkelt som kriget.
Vad War Requiem definitivt inte låter som är vad man tänker som musik när man minns och firar segrar.
När jag blundade och återigen gick igenom utställningen i ockupationsmuseet var musiken som skriken och förtvivlan från historiens alla offer för krigets och ockupationenernas helvete som gav sig till känna. Med musikens och minnets hjälp tog de plats i katedralen och medvetandet.
”Låt det eviga ljuset lysa över dem”, sjöng kören.