”Det handlar inte längre om kamp, det handlar om överlevnad”. Min vän Igor i Belarus är uppgiven, regimens hårda tag mot allt som kan betraktas som motstånd har efter de hoppingivande protesterna förra hösten bara tilltagit i råhet och omfattning.
Vi har träffats många gånger under de senaste åren och samtalat om politik. Våra idéer om ett jämlikt och öppet samhälle är likartade; under vilka villkor vi kan arbeta politiskt är däremot väsensskilda. Det finns numera inget som helst utrymme i Belarus för oppositionell kritik.
Fler och fler av hans socialdemokratiska partivänner och andra demokratiaktivister har tvingats lämna landet, vissa tillfälligt medan andra sökt asyl i grannländer. Flera sitter i fängelse och andra inväntar farsartade rättegångar.
Häromdagen såg jag bilder från en aktiv socialdemokrats lägenhet som fått besök av säkerhetstjänsten. För att skrämmas, och kanske för att hitta något komprometterande, hade de vänt och och ner på lägenheten och för att jävlas förstört så mycket som möjligt. De som är aktiva i demokratirörelsen ska störas så att de inte längre kan, vågar eller orkar göra motstånd. Strategin har i det avseendet varit lyckosam.
Min väns plan är att stanna i Belarus ett tag till, dock väl medveten om att han riskerar att gripas och dömas till fängelse. Han har redan för något oklart suttit fängslad och berättade efter det om de orimliga villkor som de många och hopträngda fångarna tvingas uthärda.
Fler än 800 personer är erkända som politiska fångar och för ett tag sedan dömdes ett antal oppositionella profiler till långa fängelsestraff, bara för att de deltagit i val eller uttryckt sin åsikt. En av dem var förre presidentkandidaten Mikola Statkevitj, som jag träffade i Minsk för ett par år sedan och som är en av de viktiga symbolerna för motstånd, en annan var Siarhej Tsichanouskij, make till landets legitima president Svjatlana Tsichanouskaja.
Omvärldens krav måste förbli starka om att alla politiska fångar ska friges, att ansvar ska utkrävas mot dem som utövat våld mot fredliga demonstranter och att fria och rättvisa val ska genomföras.
För drygt ett år sedan fanns fortfarande hopp om ljusning i Belarus, nu talar ytterst lite för ett gott nytt år för demokratin i landet. Vi måste därför fortsätta uppmärksamma situationen i Belarus.